Jag lever och målar
Jag sitter i skolan och jobbar med akvarelluppgiften idag, målar en altan med skog runt om. Det är bara jag här. Känns väldigt ambitiöst, nästan överdrivet (uppgiften ska ju inte vara klar förrän i typ februari). Men är man pluggis så är man.
Det blir alltid en så mystisk känsla över en nästan tom skola. Just nu känns det som när man hade gått de allra längsta dagarna i gymnasiet (slutade halv sex på textilbilden på Virginska), och gick genom ödekorridoren. Lamporna var lite mörkare än vanligt, eller så kändes det bara så. Kanske nån städare borta i andra änden. Och det kanske luktade gammal pannbiff.
Målningen blir för övrigt rätt ful, but I try.
Hahah! Roligt att jag nyss satt och höll på med en arg kommentar över att du inte har bloggat sedan augusti. Problemet var bara att jag hade tryckt in mig på en länk som var från ett inlägg i just augusti (detta har hänt vid flera tillfällen). Först nu fattade jag att det hela var mitt fel.
Men iaf. Varför jag får så mycket saker? Tja duvet.. Ligger man på topp så gör man ;)
Ses snart! kramar!
Anna!!!!!!11
Vad tycker du om julkalendern i år? Vi har ju inte disskuterat den någonting jue!
Puss
Åh fy... tänk om du hade blivit påkörd och hamnat på sjukhus!! Då hade jag satt mig på första bästa tåg direkt och åkt och hälsat på ;) (nä okej, nu ska jag sluta snacka om det här, heh)
Men ett besök i Enköping i februari-mars kanske? Jag försöker i alla fall övertyga mig om att jag inte kommer ha lika mycket att göra i skolan då :-/