Nånannan

Jag fattar inte att jag inte bara tar tag i det jag MÅSTE GÖRA! Den här Junis-ledar-läger-rapporteringen har hängt över mig som ett tungt regnmoln hur länge som helst. Men jag har bara valt att ta fram paraplyet varje gång det börjat dugga... Nu, idag är det verkligen dags. Jag har kommit till rubriken, och nu står det still. Det går inte! Vad ska jag skriva?! Åhhhh...

Vid såna här tillfällen blir allt annat plötsligt så roligt.
Diska till exempel, eller gå ut med komposten.
Eller blogga om ingenting.

Jag lyssnar på progghits, shit vad mycket konstiga låtar folk har gjort. "In kommer Gösta, in kommer Gösta, in kommer Gösta, in kommer Gösta...",  vad ÄR det här? Jag lånade en skiva med Philemon Arthur & the Dung för några år sedan... helt knäpp.

Så här står det på www.progg.se:
"Philemon Arthur & the Dung gjorde genialisk fast oerhört enkel musik med en stor dos humor. Gruppen bestod av två personer vars identiteter är okända och räknas som en av bäst bevarande hemligheterna i Sverige. Vissa påstår att det är bröderna Mikael och Thomas Wiehe som ligger bakom gruppen men troligtvis så är det bara två helt okända personer från någon skånsk by som helst inte vill bli kända. Som instrument väljer det förutom gitarrer, dragspel och leksakspianon så bankar de även på kastruller och elementet. Texterna som sjunges på skånska är ofta underfundiga beskrivningar av verkligheten."

Några av låtarna heter "Damm i hans säng", "Får jag spy?" och "En Förtorkad Kaffeböna". Som sagt, genialiskt...