Grisen
Jag är superduktig idag. Var ute och joggade efter skolan, och sen simmade jag. Och inte köpte jag nåt snask. Nähe då, morotssoppa och knäckebröd, mmm. Tänkte försöka hålla mig duktig fram till jul. Men som sagt, i helgen ska jag vara hos Per och det brukar ju inte vara så bra. I alla fall inte matbiten.
Häromdagen satt jag och slötittade lite på TV. Hamnade framför 500-kilospappan (om ett fetto som inte kommit ur sitt hus på flera år). Samtidigt åt jag kladdkaka. Ironiskt.
De senaste dagarna: akvarellmålning. Jättekul! Kanske inte jätteträdgårdsinriktat, men roligt. Det är skönt att jobba i halvklass, och så lär man sig konstnärsord. Idag lärde vi oss t.ex. schumra.
Imorgon: städa och göra jul hemma, träna, hålla tummarna för pluggis-Per på tentaskrivningen. Och så åka dit och gratta/trösta honom efteråt.
Återkomsten
Andra säsongen, som går på TV nu såg jag bara ett par avsnitt i början och sen la jag ner. Det var orealistiskt och jag hade inte tid. Nu helt plötsligt har jag en massa tid (ledig fram till onsdag), och inte så mycket inplanerat. Så nu kommer det skämmiga: jag har suttit och kollat hela dagen. Och jag kan inte sluta nu. Snart Lisa! Snart är jag ikapp, och vi kan diskutera alla intriger ;) Det gör inget längre att en massa karaktärer bara mystiskt försvunnit (och ingen pratar om dem), eller att körsbärsträden blommar i september och att alla sextonåringar är så himla lillgamla. I like it now.
PS: Jag har gjort andra nyttiga saker samtidigt som jag kollat. Fixat mat och stickat och så. Jag lovar. Och jobbat med hemlisen.
Och längtat efter Per hundra gånger.
Insektinsikt
Jag har alltid äcklats av insekter, larver, maskar, kvalster osv... De har känts hotfulla och opålitliga, kanske för att de är så små och kan dyka upp hur som helst och skrämmas. Men jag tror jag håller på att bli botad. Vi har Maj-Lis Pettersson i Växtskydd just nu, och det känns helt okej att sitta och kolla på bilder av världens fulaste och slemmigaste lus eller snigel. Det är ju inte så att jag blir sugen på att träffa dem, men jag skulle nog inte avlida om jag gjorde det.
Mitt nya liv
De senaste veckorna har jag blivit stor som ett hus och osund som en amerikan. Bara massa godis, onyttig mat, och stilla aktiviteter. Det är nästan en månad sen jag var på gymmet. Men igår bestämde jag mig (som så många gånger förr), att nu får det vara nog. Börja träna, sluta med godis, ja det vanliga.
Exakt samma minut som jag bestämde mig blev jag sjuk. Ont i halsen, supersnuvig och bara blä. Är detta ett tecken? Träning och nyttomani kanske inte är nåt för mig. Jag kanske är ämnad att bli världens tjockaste kvinna eller så.
Superlördan
- Lång mysfrukost med tända ljus och fruktsallad och grejer.
- Runda med världens bästa mamma på loppis (köpte snygg 70-talsgardin, illgrön och vanlig grön), och Blomstermarken och pratade med Lisbeth och hela gänget och FICK en skitfin blomma!
- Thaimatlunch och en sväng i diverse skoaffärer.
- Dejt med Elaine från klassen, gott fika på Hälls konditori och skvaller. Det var så trevligt att jag glömde tiden och fick kuta apfort till bussen.
Hoppas det fortsätter lika bra, kanske kolla youtubeklipp och flamsa med lillebror hela kvällen. Vi ska göra Pers potatisgratäng, fast på rätt sätt.
Tvilling = sämstdag
Idag sitter jag hemma (i Garphyttan då, jag är ju på praktik i Örebro kommun) och jobbar med en gestaltningsuppgift. Valde den här dagen och platsen för att få vara ifred och kunna tänka (familjen jobbar/är i skolan). Redan vid frukosten slog den till, horoskopförbannelsen. Pappa kom hem och började greja en massa. Störd av en förälder! Han åkte dock iväg igen, så jag har haft en ganska kreativ förmiddag. Men nu kom han hem igen! Så himla störigt. Och det värsta är väl att jag inte kan säga nåt om det eftersom han ju faktiskt bor här, och inte jag... Suck.
Nu väntar jag bara på att "vad som helst" ska hända.