Nånannan

Lång och bra dag idag. Jag har varit så sysselsatt att jag inte tänkt alls på allt det där jobbiga dumma jag ju inte ska tänka på. Bra. Det går nog framåt nu, jag är rätt stark ibland!

Jag simmade på morgonen, och sen träffade jag Josephine på Centralens sushiställe. Jag beställde bara mina favoriter california rolls, jag har inte sett nåt annat ställe som haft att man kan köpa bara såna. Inte för att jag är nån sushi-expert. Gott var det i alla fall. 

Efter detta begav vi oss till Röhsska, där vi drog runt i flera timmar. Det var kul att det var så mycket blandade stilar och saker från olika kulturer, men det var nästan för mycket... Sista delen, Bortre Asien, orkade vi bara snabbkolla lite på. Jag gillade delen med 1900-talsdesign, särskilt 50-60-70-talsgrejerna. Jag blev så avundsjuk på alla färgglada prylar och möbler. Vi såg en film också, och pysslade med broderi och origami. På museet! Det är kul med nyskapande :)

Så skildes våra vägar åt, och jag åkte till Nordengården och agerade lägermattant... något jag bittert ångrar. Jag hoppas för distriktets skull att det ordnar sig med ledare och verksamheten i Junis, när Johan kommer tillbaka. Fast det är nog kört redan. Nej, nu tänker jag sluta ställa upp på dåligt planerade bajs-aktiviteter där jag inte ens får ett tack för hjälpen. 

Igår impulsbesökte jag och Sofi blodcentralen i Nordstan. Gratis macka, och en trevlig blankett (jag gillar att kryssa i rutor), men jag hade för lågt hb-värde. Först visste jag inte vad det stod för. Nu vet jag; hemoglobin. Fast det säger mig fortfarande ingenting. I alla fall hade jag 124 och minimigränsen var 125. Och då gick det absolut inte, sa de till mig. MEN! Josephine berättade idag att hon allt får ge blod även om hon ligger på 124! Orättvist. Jag vill också göra nåt bra. Kan kanske donera bort lite onödiga kroppsdelar, eller fett? 

Jag märker att min telefonfobi aldrig försvunnit. Tänkte att efter SDR och SLN borde jag tycka det är lätt och ofarligt att använda telefon... men icke. Det är därför jag aldrig får jobb. Jag vågar bara mejla, och då blir det ingen personlig kontakt och jag ger inget bra intryck. Varför är det så himla himla jobbigt att ringa?

Men folk som jag känner är okej. Imorse var jag tvungen att ringa pappa och kolla vad det var för dag idag. Det stod onsdag 31 oktober på mobilen, och jag blev lite rädd att jag missat en dag helt och hållet. Legat i dvala sen i måndags kväll, eller blivit senil. Men det är tisdag idag. Mobildatumet hade ställt om sig på nåt mystiskt vis...

Nu har jag också fått det. Det onda knät. Antog att det skulle komma förr eller senare, alla i familjen har det... Dumt  att det slår till nu, just när jag blivit nyttoman och ska träna varje dag. Nej, det är ingen undanflykt! Jag har så ont att jag knappt kan gå. Okej, gå kan jag, men INTE jogga.

Å, vad jag vill ha en kappa!

Jag var lite duktigare idag. Gick upp i okej tid, BÄDDADE SÄNGEN, dammsög, tvättade och fixade mat. Bra jobbat.

För ett tag sen var det nån gatufest i Örgryte, som Biskopsgårdare anordnade för att integrera svennarna här med ghettot. Eller nåt. De hade flygblad där det spyddes galla över Örgrytebor och deras "palats till hus". Jag har inte sett till de där palatsen... förrän idag! Tänkte ta en skogspromenad, men kom aldrig till skogen, för det var så kul att bara kolla på alla stora villor och trädgårdar. Gatorna har namn som Förtroligheten (i Biskop bodde jag på Köldgatan). Ett hus hade en pool på taket, och nåt sorts spa... Och vilken utsikt de har uppe på gräddhyllan! Undrar vad det kostar att bo där...
Tänk om hela Örgryte bara skulle brinna ner.

"Mitt jobb" var i ropet igår, Rävlandaskolan... Tur att jag inte fått jobb denna vecka, för jag hade ju ändå inte kunnat ta mig dit, när de dragit in bussarna pga bråkiga ungar. Sjukt.
På tal om det fick jag lön idag, mer än väntat dessutom! Så det blir Borås imorgon igen :)

 

I fredags åkte jag till Lisa, Majken och TV:n i Borås. Vi åt chokladdoppade popcorn (kan vara världens godaste godis) och såg på Idol. Vi orkade inte ens försöka se en film att somna till, la oss direkt istället.
På lördagen väckte Majken mig som vanligt genom att hoppa och slicka på mitt ansikte. Det är faktiskt lite mysigt, man känner sig omtyckt... fast det räcker med varannan lördag eller så. 
Efter frukost jobbade Lisa i garnaffären, så jag var hundvakt en stund. Vi lekte lite med kastanjer och löv, men såg mest på TV. När vi hämtat Lisa på jobbet hände det nåt spännande på stan. En polis och en väktare kom springandes efter en kille i kanske sextonårsåldern med en flaska i handen. De tog fast honom och tryckte upp honom mot en husvägg. Runt hörnet höll två poliser fast en annan kille... Vi blev så nyfikna på allt, så vi gick lite närmre. Det hade ungefär alla andra tänkt också, så det var en stor publik som kollade när killarna trycktes in i polisbilarna och kördes iväg. Jag har inte hittat nåt på nätet om vad som hände, men det verkade allvarligare än snatteri, som jag trodde det handlade om först när han sprang med flaskan...
Å, jag är för nyfiken. Därför kommer Facebook bli min död dessutom. Det kommer ju aldrig komma en dag då det inte finns några kvar att stalka. Suck.

Olle kom och hälsade på på lördagkvällen. Vi hängde i Sofis äckligt rökindränkta lägenhet, jag hade mensvärk och var hur tråkig som helst. Men det var kul att se lite från Stenkullenspelningen och skvallra om det vanliga.
Vi kom hem ganska sent och Olle ville sova direkt. Jag hade plötsligt blivit hur pigg som helst så jag pratade med mig själv tills jag slocknade.
Igår gick vi på fikadejt med Vaktisbjörn, småfyndade lite på Kommersens loppis, men vi kom dit en halvtimme innan stängning så folk hade börjat packa ihop sina bord. Jag köpte en bok för en krona i alla fall. Sen promenerade vi till centralen och så var det hejdå för den här gången.

Och så har jag slutat tänka för mycket tror jag! Det har tagits några steg framåt, och det ska fungera.

Nejdetgårinteattslutalyssnapådenjaglovar!

Det här var också en bra dag, fast jag gjorde en mycket dum sak... Finns himlen lär jag inte hamna där.

Efter frukost i soffan med Kieslowskis Blå film, åkte jag till Bra och Begagnat en stund, och sen hem till Petra och Örjan. Vi spelade Alfapet, och sen kom Liza och var med på en omgång (jättesvårt) Disney-TP. Petra vann såklart allt, det kändes givet från början. Undar varför jag varken har tur i spel eller kärlek. Eller nåt annat.

På kvällen var vi ute och åt, hela familjen tillsammans. Det var ganska trevligt, men jag undrar om den där krystade, lite halvjobbiga stämningen nånsin kommer försvinna... Vi gör oss till på nåt vis. Onödigt. Fick se Eliins lägenhet också, och kunde konstatera att hennes snack om hur duktig hon blivit på städning bara var just snack. Och om Moa är sämre än henne så måste hon vara efterbliven på nåt vis.

Imorgon åker jag hem. Jag brukar alltid se fram emot det, men nu känns det nästan trist att lämna Garphyttan. Konstigt. Det blir nog en rolig helg i alla fall.

Igår såg jag och sambo-Sara på auktionsprogrammet Första, andra, tredje, det är vår nya måndagstradition... Roligast var när mr Perfekt, Ernst, tappade ett lock på några tallrikar från Rörstrandservisen Koka blå, som gick sönder, hahaha!

Jag trodde jag skulle jobba idag, men de har inte ringt från skolan. Han blev kanske frisk, killen jag skulle vikariera för. Egentligen borde jag gå ut på skolor och sprida en massa förkylningsvirus bland personalen, så att jag får jobba oftare.

Mest nyfiken på just nu: banankaviar. Nån som har provat den?

Mina dagar är så himla enformiga. Simning, broderi, bakning, TV. Om de sakerna hade varit fritidssysslor hade det väl varit okej, men när det är på heltid blir det ganska tråkigt. Jag vill jobba eller plugga nu, och kunna se fram emot lediga dagar. Vara stressad över att ha för mycket att göra istället för för lite. På fredag ska jag i alla fall få jobba några timmar.
Tänk om jag inte kommer in på nån av utbildningarna, om jag har för höga förväntningar. Då kommer jag ju må jättedåligt och behöva leva på soc och börja knarka och sluta duscha och så. Men jag vill ju inte gå runt med inställningen att jag inte kommer komma in heller... då mår jag ju dåligt nu istället. När kommer jag må bäst av att må dåligt? Å, ge mig nåt antidepressivt.

Det luktar jättemycket fisk i huset. Men vi är fortfarande lite för artiga mot varandra för att våga säga till. Om att nån ska sätta på fläkten när hon lagar fisksoppa till exempel...

Kvällarna är ändå ganska bra, det är mycket på TV. Vissa har jobb, jag har TV. Och nybakade bullar.