Nånannan

För det första känns det ungefär lika långt som att åka till ett annat land. Bussen är alltid sen, och ibland är det flera byten (och kanske broöppning), så det tar sin lilla tid att komma till jobbet.
Väl framme möts man av många människor med många olika språk som står och bladar reklam. Jag kan inte hjälpa det, men jag tänker på slavar och barnarbetare när jag ser dem stå och vika och vika... Och i bakgruden är det P4:s finländska Sisuradio... fast det jobbar inte en enda finne där, så jag undrar varför ingen byter kanal.

Jag lyckades idag paja maskinen som buntar ihop reklam, kanske...femton gånger. Men det gick att laga den varje gång som tur var... Varför klarar jag inte av tekniska prylar? Allt går alltid fel när jag kommer i närheten av nåt med motor. Som på sommarjobbet för några år sen, då jag körde över en dörrmatta med åkgräsklipparen, och den gick sönder. Och när jag körde över den där stenen... och rakt på det där lilla huset. Eller på Blomsterlandet, jag vill inte tänka på hur många saker jag förstörde när jag jobbade där....
Det behöver inte vara någon motor med i bilden heller förresten, jag kan knappt ens köra en vanlig pallastare på lagret...