Nånannan

Vitsipporna blommar i hela Wendelsparken. Solen speglag sig i sjön. Det är väl det bästa med det här jobbet, naturen runt omkring och alla fåglar som kvittrar utanför fönstret. Jag vill gå ut! Ut och ha skogstimma som på lågstadiet, äta matsäck i det gröna och titta på insekter.
Jag såg en enorm spindel i min lägenhet häromdagen, säkert fem centimeter... Mosade honom med en tidning, så nu tror jag hans släktingar kommer hämnas. De kommer invadera min säng när jag sover och bita ihjäl mig. Men jag är inte så rädd för spindlar.

Och så har jag sett ett enormt underbett också, inte hemma hos mig, men på en skola jag besökte. Eller ja, den satt på rektorn. Värre än Percy Nilegaard. Fast rektorn verkade mer sympatisk.

Nu väntar jag på Åsa, hon skulle komma tio... den är över halv elva nu och jag har en känsla av att hon har glömt. Nej, nu kanske... Nä, det var Björn. Jaja, hon har väl nåt viktigare för sig. 

Magnus ska åka till Stockholm i helgen, så jag blir själv. Vad ska jag hitta på då? Vi umgås ju varenda helg... Konstigt egentligen att man kan vara så pass beroende av någon, fast det ändå bara känns bra.
Igår var vi på H&M och han köpte en kostym. Åå, vi kommer bli så fina på cricketbalen!

Ett skolbesök har jag bokat in hittills idag. Men det är inte förrän nästa torsdag så jag behöver fixa lite fler. Back to work då. Men jag är hungrig. Och jag har ingen mat med mig. Suck.