Nånannan

Om det förra inlägget var deppigt och grått så är detta helt tvärtom! Allt är orange och gult och grönt och rött och alla vackra färger som finns.
Det går bra på jobbet och solen skiner. Jag har ringt och bokat flera skolor. Ska iväg redan imorgon.
Barnen med gula västar leker nere i parken bland vitsipporna.

Helgen var fin, Åsa och jag cyklade till Örgryte-huset, som inte var nån villa utan etagelägenhetshus. Såg jättebra ut, och så är det nära till Åsa. Bara över/under en stor väg, går på några minuter! (Området är snobbigt, som ryktet säger... En granne hade två mercor och en bigbautamotorcykel och skitsnygg carport... I augusti ska jag ändra på det, vara jätteskabbig och omodern och förstöra ryktet).
Vi lyssnade på musik på Wendelsbergsteatern och bakade pizza hos Åsa och Stefan. Åt nästan ihjäl oss på godsaker (men nu är det måndag igen, och jag har åter slutat äta godis...). Sen sov jag i köket, rummet över den arga tantens. Jag försökte att inte renovera för mycket...

Glasögonrapport: Ser inte bra, men lite bättre. Börjar nog vänja mig. Och de är fina :)

Magnus kom från Stockholm inatt, oskadd... Snyggare än någonsin. Synd att vi har så lite tid att ses nu, när han har teaterprojektet att jobba en massa med, både dag och kväll. Dessutom har jag ju SDR ikväll, men på onsdag, då ska vi kolla på bal-skor till mig! Jag känner mig som en larvig gymnasieelev, så mycket som jag tjatar om denna bal. Men jag struntade ju helt i tillställningen på Risbergska, så jag tar igen larvet nu... Sen att jag kanske blir besviken, det struntar vi i nu. Jag vill bara ha den att se fram emot, och hoppas att den blir lika fin som ifjol.

Jag vill ha återträff med ANT. Var är Björn? Skulle vi inte mejla alla?

Ha en härlig dag!