Dyster

Så här rastlös har jag inte känt mig på länge... Så fort det inte händer nåt maler alla tankarna sönder hjärnan. Jag behöver sysselsättning dygnet runt, nu när jag tagit steget en gång till. Vad har jag tänkt med under den här hösten egentligen? Att det skulle funka? Att jag kan bestämma vad jag ska känna eller inte känna. Nu måste det vara över i alla fall... Jag ska svälja allt. Fly från det. Och det gör mig så ledsen.

Simmade med mamma imorse, skönt att det inte var så mycket folk. Sen åkte vi och kollade ifall Bra och Begagnat hade öppet. Det hade det inte. Dumt... det är ju nu folk har ledigt och vill gå på loppis och skrota. Vi gick in på Lager 157 i stället (bra tips, Alex), jag köpte två tröjor.
Eftermiddagen har varit äckligt familjig, med fika, TP och en annan frågesport. Men det är i alla fall bättre än att tänka.

Igår hade jag och Alex några kvalitetstimmar ihop i stan, det var jättekul att ses igen. Fikade och provade tusen behåar och klagade på lite olika saker som vi brukar. Såg Lennart också, eller om det var nån annan gammal gubbe som klätt ut sig till honom... Eller så är det bara länge sen vi hade samhällskunskap. Jag vet inte.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback