Nånannan

Jag har ingen egen vilja. Jag låter folk bestämma åt mig. Men det håller aldrig, så till slut bryter jag ihop på nåt vis och allt blir skit. Så kan jag väl sammanfatta midsommar. Plus mycket regn, kastad mat och småjobbig allsång.

En trist grej till: jag missar troligtvis utbildningen i höst! När jag kom hem från Örebro hittade jag ett brev  som kommit antingen elfte eller tolfte juni, där det stod att jag den trettonde var välkommen på intervju och informationsmöte inför utbildningen. En eller två dagar innan har de skickat ut det! Så dåligt! Jag ringde till de ansvariga direkt nästa dag och berättade om missen, men de sa att de inte kunde göra så mycket åt det, alla platser var tillsatta. Skit. Men jag hamnade på nån reservlista i alla fall. Men ju mer jag tänker på det desto mer orättvist tycker jag att det är. Jag har ju inte fått samma chans som de övriga sökande! Jag ringer nog igen imorgon.

Men nu är jag glad! Jag har delat ut min sista reklam, och ska städa lite i lägenheten. Fille skjutsade mig från Ljungskile till Göteborg i morse, och nu ska jag vara hemma ett tag och greja inför utflytten. Kolla lite på LOST kanske, har ju inte börjat med tredje säsongen än. Läsa böcker. Jag måste börja läsa mer. Men det är på nåt vis mer läsro i Ljungskile, hemma kan jag inte koncentrera mig.

Vi var på fotboll i torsdags förresten, LSK-Öster... Åå, vad jag önskar att jag förstod charmen med själva matchen! Jag sitter bara och kollar på vad spelarna har för tics eller frisyrer eller färg på skorna, och vilken reklam vid ståläktaren som är töntigast. Och hur hejaklackens händer ser ut att slå ihop en halv sekund innan man hör klappen på andra sidan planen... Jag glömmer kolla på bollen och spelet. Vad ska jag göra? Jag gillar inte fotboll... men det är så skämmigt, för hela Magnus familj och vänskapskrets gör ju det. Jobbigt.