Kommer inte på nån bra rubrik för jag är både nere och uppe
Det är helg, tjo...
Morfar har dött. Det känns inte så mycket som det kanske borde. Ska man skämmas över att inte känna sig så berörd, att inte gråta? Om jag hade kännt honom lite mer kanske, men det var så svårt. Han såg och hörde så dåligt, och vi träffades inte ofta. Men jag blir ledsen när jag tänker på hur mormor får det nu. Vill ringa henne men det är så svårt att veta vad jag ska säga...
På jobbet idag kände jag mig så himla dålig. Feg. Men jag vet samtidigt att jag gjorde så gott jag kunde. Jag var på en skola där de för det första glömt att jag skulle komma. Jag fick lägga fram mitt material i ett konferensrum dit typ ingen gick... Jag var inne i personalrummet ett par gånger och sa att de var välkomna att komma in och kolla lite, men icke... Till sist, när jag suttit där själv i två timmar (ok, några kom in och pratade lite), så stack jag därifrån. Tackade inte för att jag fått besöka dem... det kunde de ha! Skitskola. Men sen efteråt så tänkte jag så klart att jag gjorde fel, att jag inte var tillräckligt aktiv och framåt. Jag kan bara inte hjälpa det.
Hoppas verkligen att det inte fortsätter på det här viset.
Igår frågade en full knäpp utländsk tiggare med jätteläskigt öga om jag kunde ge honom pengar till bröd, jag sa nej jag har inga och att jag också skulle behöva lite mer... Då blev han sur och sa att jag inte skulle vara så "worried".
Nej, nu ska jag kanske gaska upp mig lite... Jag har ju trots allt gjort framsteg i boende-sökandet! Skaffat mig ett rum i Örgryte till sensommaren, joråsåatt! Tjejkollektiv, första hand, bo kvar hur länge jag vill :) Det ska bli kul.
Och ikväll ska vi se upp för dårarna på Bergakungen, dock inte i VIP-rummet (men nån gång ska vi dit!) Undrar om jag ska köpa lite godis. För att fira framgången liksom... Sofi får ju äta chips så fort det är Lost på TV. Undrar om samma sak gäller om man ser de äldre säsongerna på DVD?