Nånannan

Vaknade imorse och var så himla ledsen av nån anledning... Gick ändå till jobbet, satte mig vid mitt tråkiga stökiga skrivbord. Och så ringde mamma plötsligt på mobilen. Hon frågade hur allt var, hur det gick med jobbet. Då blev jag bara tyst för jag kunde inte ens prata om det utan att börja grina igen. Hon tyckte nog jag verkade sur och dryg men jag kunde inte hjälpa det... Hoppas hon ringer igen. Då ska jag vara glad. Jag längtar tills mammisen kommer och hälsar på och vi bara ska vara här och ta det lugnt och gå på stan eller nåt. När det blir vår, säger hon. När blir det det?

Jag var så dålig på jobbet idag, skickade typ tre mejl och ringde ett samtal. På sju timmar.
Jag blev glad när Åsa tittade in och peppade mig fastän hon ju inte kunde veta innan att jag hade pepp-behov just idag. Hon är så bra, den där Åsan!

Ikväll ska vi dippa färdigt, jag och Mange... Tänk vad duktigt! Att göra i ordning dip och chips en kväll, och sen spara hälften till nästa dag... Vuxenpoäng eller vadå?