Nånannan

Jag längtar lite efter våran vandring i sommar. Dumt egentligen, för då kommer det ju bara bli en besvikelse... ;) Igår kollade vi lite på Bohusleden på en karta. Vi ska nog utgå från Ljungskiletrakten och gå norrut. Det är ju töntigt att åka till Norrland för att vandra när det finns fjäll så pass nära! I alla fall kändes det så mysigt att titta på kartan och planera och pyssla...
Det är bra när vi håller sams, jag har varit så bråkig den senaste tiden. Nu ska jag bli snäll... Men det är svårt. Ofta slutar min snällhet med att jag tjatar om nåt (mest ekonomiska grejer) och klagar och gormar. Och det beror ju bara på att jag är orolig, jag vill ju inte vara elak... Hur ska jag göra för att bli mer harmonisk? Nån som kan hjälpa mig anamma "Sköt dig själv och skit i andra"-tänket?...

Snart ska jag på möte på Jakobsdal. Först blev jag jätteglad och pirrig när en kille därifrån ringde och sa "Vi behöver personal för lite allt möjligt, bl.a. trädgårdsarbete...är du intresserad?" Jag tänkte att det var ödet eller nåt. Men sen kollade jag deras hemsida. Det är ett bemanningsföretag inom transport och logistik. Jag fattar inte vad de ska ha dit mig för... Men ja, vi får se. Fortsättning följer senare...

Jag blev ju faktiskt intervjuad igår också. Av SLN:s fantastiska tidning "SLN-nytt"... Ganska ocoolt. Och särskilt bra blev det inte heller, för jag var såklart oförberedd och posade konstigt på alla bilderna. Men ändå!

Efter jobbet igår kväll (jag gick tidigare igen), gick jag och Magnus upp till en damm i Wendelsparken (den vi badade i förra våren). Ganska länge satt vi och kollade på ett mystiskt djur som dök upp och ner i vattnet hela tiden. Det såg inte ut som nån fågel, och ingen firre. Kanske en bäver? Fast inte i den lilla dammen va? Och nej, det fanns inga söndergnagda trädstammar eller så. Vi gick lite närmare och bestämde oss för att det nog var en fågel ändå...
(Men TÄNK om det var Stordammodjuret som vi såg. Om vi var de första som någonsin upptäckt honom, och så bara struntade vi i det...)

En grej som ska bli skönt med att sluta jobba på Projekthuset är att slippa den där basrösten. Från gubben på nedervåningen. Jag har aldrig hört en så mörk röst innan, den skär i öronen. Och dessutom är han smålänning också ;)

Mer än så här orkar man inte läsa.