Nånannan

På väg hem från Willys gick jag förbi dagiset i Kallebäck. Tre (typ) fyraåriga tjejer lekte nåt i sandlådan (det gick inte att tyda vad, men de hoppade i alla fall upp och ner på nån pall och skrattade och skrek). Plötsligt sa en av dem "Hörrni, nu börjar jag bli lite svettig, jag måste lugna ner mig." Jag tyckte det lät så lillgammalt och gulligt, så jag var glad resten av vägen :)

I förmiddags simmade jag en stund. Jag vet, jag har skrivit det hundratusen gånger redan, men JAG HATAR FOLK I BASSÄNGEN! Nu var det två personer som envisades med att simma bredvid varandra, fastän de var långsammare än handikappade pensionerade sniglar. Kan inte alla vara som jag!? Hålla sig till höger, inte köra en massa konstiga simsätt (och stänka ner så många som möjligt), bara försöka simma om någon då det är möjligt (och inte ligga i mittenbanan och vara i vägen). Så. Klar.

Anna var här på eftermiddagen, det var trevligt. Vi bakade äppelpaj, kollade på Simpson's och diskuterade kärleken och livets stora frågor... Det finns inget slut på dem, tyvärr. Eller det är ju ganska skönt egentligen, det finns alltid nåt att prata om.