Nånannan

Mina dagar är så himla enformiga. Simning, broderi, bakning, TV. Om de sakerna hade varit fritidssysslor hade det väl varit okej, men när det är på heltid blir det ganska tråkigt. Jag vill jobba eller plugga nu, och kunna se fram emot lediga dagar. Vara stressad över att ha för mycket att göra istället för för lite. På fredag ska jag i alla fall få jobba några timmar.
Tänk om jag inte kommer in på nån av utbildningarna, om jag har för höga förväntningar. Då kommer jag ju må jättedåligt och behöva leva på soc och börja knarka och sluta duscha och så. Men jag vill ju inte gå runt med inställningen att jag inte kommer komma in heller... då mår jag ju dåligt nu istället. När kommer jag må bäst av att må dåligt? Å, ge mig nåt antidepressivt.

Det luktar jättemycket fisk i huset. Men vi är fortfarande lite för artiga mot varandra för att våga säga till. Om att nån ska sätta på fläkten när hon lagar fisksoppa till exempel...

Kvällarna är ändå ganska bra, det är mycket på TV. Vissa har jobb, jag har TV. Och nybakade bullar.