Nånannan

När jag cyklade från simhallen förut idag, glad och nöjd över att ha uträttat nåt nyttigt, fick jag stanna vid ett övergångsställe med rött ljus. En man som cyklat framför mig frågade om jag hade bråttom. "Nej.." svarade jag lite frågande. Då pekade han mot en klart förvirrad och (säkert) drogpåverkad man som klätt av sig skor och byxor och gick runt i bara strumporna och uppenbarligen inte skulle klara sig själv länge till. Han bad mig att ringa till polisen och berätta om mannen (själv ville han gärna göra det, men hann han inte, för han skulle ansvara för nåt viktigt möte). Jag lovade (två gånger till och med) att jag skulle fixa det, och han cyklade vidare. Då kom jag på att jag inte tagit med mobilen till simningen... Tänkte att jag kanske kunde ringa från ett gatukök precis bredvid, men det var jättelång kö fram till kassan. Så jag sket i det. Frågade inte ens nån annan om han/hon kunde ringa.

Åå, sen svor jag argt på mig själv hela vägen hem. Jag var en sån DÅLIG MÄNNISKA som bara stack. Jag hade inte särskilt dåligt samvete för fyllot (det var en massa andra människor i närheten), mest för snällisen som jag lovat att jag skulle hjälpa. Varför är jag så mesig? Jag kunde ju gjort nåt. Jag skulle ju kunna GÖRA NÅT varje dag. Men jag bara mesar mig.