Dålig film men fina sällskap
Liten snabbuppdatering så ni vet att jag lever...
Idag har det varit fullt upp. Jobb mellan åtta och tre ungefär, sen träffade jag Kristina från SPBF. Det var jättekul att ses igen efter så lång tid, har inte träffats sen studenten, nästan tre år! Mycket att prata om alltså, allt som hänt sen sist, gamla klasskompisar, konflikter, relationer, kärlek... Vi fikade på Gröna Grodan, ett typiskt latte-mamma-café (såg faktiskt två stycken från Risbergska-tiden som var där med sina ungar. Å, vad skönt att man inte har barn än...)
Hoppas inte det går tre år till innan vi ses igen!
Sen gick jag på stan en stund, kollade klänningar men hittade som tur var ingen. Kom på att Martin och jag kunde gå på bio idag istället för imorgon som vi tänkt, så jag ringde honom , och han kom till stan. Vi såg "10000 B.C.". Handlar om nåt folkslag som jagar mammutar och har dreadlocks, och ett annat som har träpinnar i läpparna och lite samma frilla som Roger Pontare. De ger sig ut på en farlig förföljelse av dem som tagit till fånga den blåögda vackra kvinnan som alla vill äga. Allt utspelar sig för 12 000 år sen, då det ju som bekant fanns både sabeltandade tigrar och kalkondinosaurier och segelbåtar... Inget tips, om jag säger så. Det var en av de sämsta filmer jag sett. Mest tråkig, men periodvis ganska komisk (när den egentligen skulle vara allvarlig och sorglig. Lite som Tre Solar, fast i en annan tid...)
Efteråt käkade vi på Rosalies Deli, och sen var det slut.
INTE. På bussen hem ringde jag faktiskt Magnus. Kände att det var dags nu. Det var skönt att prata med honom. Om vanliga saker igen, skolan och vardagen. Inget känslo-dravel längre, så himla skönt att slippa! Jag behövde den här pausen tror jag, och nu känns det helt lugnt. Det är fint att jag haft så många vänner att älta det här med, att jag kommit så långt framåt. Okej, de flesta har rått mig att inte ta kontakt än, men nu kände jag som sagt att det var rätt tid, och jag ångrar mig inte än i alla fall :) Jag sa att han gärna får ringa mig när och om han vill. Hoppas han fattar att jag menar det. Nu vill jag vara kompis på riktigt.
Imorgon är det absolut dags för mig att börja med LIA-rapporten om jag ska bli godkänd... Bra att det inte är LOST, då hinner jag skriva i stället.
Idag har det varit fullt upp. Jobb mellan åtta och tre ungefär, sen träffade jag Kristina från SPBF. Det var jättekul att ses igen efter så lång tid, har inte träffats sen studenten, nästan tre år! Mycket att prata om alltså, allt som hänt sen sist, gamla klasskompisar, konflikter, relationer, kärlek... Vi fikade på Gröna Grodan, ett typiskt latte-mamma-café (såg faktiskt två stycken från Risbergska-tiden som var där med sina ungar. Å, vad skönt att man inte har barn än...)
Hoppas inte det går tre år till innan vi ses igen!
Sen gick jag på stan en stund, kollade klänningar men hittade som tur var ingen. Kom på att Martin och jag kunde gå på bio idag istället för imorgon som vi tänkt, så jag ringde honom , och han kom till stan. Vi såg "10000 B.C.". Handlar om nåt folkslag som jagar mammutar och har dreadlocks, och ett annat som har träpinnar i läpparna och lite samma frilla som Roger Pontare. De ger sig ut på en farlig förföljelse av dem som tagit till fånga den blåögda vackra kvinnan som alla vill äga. Allt utspelar sig för 12 000 år sen, då det ju som bekant fanns både sabeltandade tigrar och kalkondinosaurier och segelbåtar... Inget tips, om jag säger så. Det var en av de sämsta filmer jag sett. Mest tråkig, men periodvis ganska komisk (när den egentligen skulle vara allvarlig och sorglig. Lite som Tre Solar, fast i en annan tid...)
Efteråt käkade vi på Rosalies Deli, och sen var det slut.
INTE. På bussen hem ringde jag faktiskt Magnus. Kände att det var dags nu. Det var skönt att prata med honom. Om vanliga saker igen, skolan och vardagen. Inget känslo-dravel längre, så himla skönt att slippa! Jag behövde den här pausen tror jag, och nu känns det helt lugnt. Det är fint att jag haft så många vänner att älta det här med, att jag kommit så långt framåt. Okej, de flesta har rått mig att inte ta kontakt än, men nu kände jag som sagt att det var rätt tid, och jag ångrar mig inte än i alla fall :) Jag sa att han gärna får ringa mig när och om han vill. Hoppas han fattar att jag menar det. Nu vill jag vara kompis på riktigt.
Imorgon är det absolut dags för mig att börja med LIA-rapporten om jag ska bli godkänd... Bra att det inte är LOST, då hinner jag skriva i stället.
Kommentarer
Postat av: Lisa
Fast det kanske bara är du som ringer honom som vanligt?
Jag tror "det är dags" när du helt glömt av honom. Eller, jag menar så klart, när känslorna helt har slocknat. När du inte påminns om honom allt för ofta.
Har det blivit så nu?
Men du verkar skapa förhoppningar hela tiden, eller är det bara mina spekulationer?
Har du vägarna förbi STHML nästa vecka?
Postat av: Fabiankathinka
Wow Pete, what an amazing new site you have now; great therapy and loads to contemplate. Thanks for building my new art/design site - can not wait to see the end result.
Trackback