Nånannan

Igår var det en riktig tant-dag. Jag åkte med mormor och farmor till Enköping. Startade tidigt, vi åtta. Vi valde bort E18 och åkte istället på en liten väg. Körde genom Odensbacken, Hjälmarsund, Strängnäs osv... (Det här kändes också lite tantigt, att nämna vilken väg vi tog...) Stannade nånstans och fikade (på en skit-omysig rastplats, precis vid vägen, men mormor och farmor tyckte det var mysigt, de hörde väl inte trafiken).
Väl framme kollade vi in i lägenheten, pysslade lite med blommorna, planterade om Kristins mögliga tomatplantor, öppnade posten. Varken elräkningen eller mobilräkningen eller deklarationspappren hade dykt upp, jag hade räknat med dem... Vi åkte ner på stan och åt på nåt litet matcafé. Gick in i nån liten presentaffär och tittade på fula glasprylar. Sen åkte vi därifrån. Gick in på Godisstoppet i Hummelsta och köpte alldeles för mycket godis som nästan är slut redan. I Köping kollade vi till graven där mormors föräldrar ligger. Kyrkogårdsförvaltningen hade inte gjort nåt sen i höstas. Skjutsade farmor ända hem, och vid sju var vi tillbaka i Hällabrottet. Puh.

Nej, jag erkänner, det var inte så kul. Innan jag kommer på såna här idéer känns det som att "det skulle vara så roligt att umgås mer med farmor och mormor på det här sättet" (åka på utflykter, gå på stan, liksom uppleva nåt, nåt som man kommer ihåg bättre än när man satt och fikade hemma i köket).
Men ne-ej, jag vet inte... Det kanke inte är värt det. Jag är för otålig. Jag vet inte hur många gånger jag irriterade ihjäl mig på olika grejer igår! Hur sakta de gick. Vad de snackade om i bilen. Kommentarer. Och det kändes ju inte direkt som att farmor uppskattade den här dagen mer än nån annan dag. Det funkar kanske lika bra med en fika hemma i köket.
Jaja, det var ett försök att plussa på karmakontot lite. Men nu när jag snackar skit och beklagar mig över det i efterhand spelar det ju ingen roll i alla fall. Skitsamma.

Kände för att ringa Vaktisbjörn igår, så det gjorde jag. Var kul att höra hur läget var, men han hade himla bråttom att lägga på. Om jag hade Göteborglängtan innan, blev det ännu värre nu. Björn är ju liksom Wendelsberg. Å, jag vill åka dit.
Och nästa fredag ska ju Sofi vara på TV och allt. Jag vill vara därborta och kolla på programmet hemma hos henne. Jag saknar röran i deras kök. Jag skulle t.o.m. diska en ännu mögligare kastrull än förra gången om jag kunde åka dit nästa helg...
Och Åsas lägenhet vill jag också se. Den som både verkar jättebra, och mindre bra för att den inte ligger på Brynolfsgatan längre. Det gör inget att man måste duscha i köket. Jag vill träffa er nu!
En månad kvar...

Jag har en ny favorit, Markus Krunegård. "Jag är en vampyr" är den bästa låt jag hört på flera år tror jag. Han har så himla fin röst och dialekt, jag älskar honom :) De andra låtarna på Markusevangeliet är också bra, men det är svårt att sluta lyssna på det första spåret. Hela världen är så underbaaarrr.