Nånannan

Limegrönt bullerplank. Oväntat färgval, men ganska kul. Man blir lite lite gladare när man tittar ut genom fönstret nu. Och när solen lyser på det blir hela världen liksom limegrön och skön. Overklig...

Nyss var det några ohyfsade byggnadsgubbar som mejade ner en bit av vårt staket på baksidan, för att komma förbi med lastbilen (på den smala cykelvägen). Och någon ursäkt fick vi inte ens, de bara åkte därifrån.

Igår deppade jag över mitt stackars brustna hjärta. Inga blommor, ingen choklad. Jag vet, det är ett komsumtions-jippo, alla hjärtans dag. Men ändå. Bara kärlek kärlek kärlek överallt i tidningen och på TV.
Jag rensade mina skåp och förberedde inför flytten i stället, och låg sen som en död val i soffan och kollade på avsnitt efter avsnitt av Lost. Orkade inte ens gå och köpa godis, och det var ju positivt i alla fall.

Vi har redan fått en hyreshöjning på läggan i Enköping, jag och Kristin. Och vi har inte ens flyttat in! Men det var inte så mycket i alla fall, så vi klarar oss nog...

Jag skulle behöva träna idag, men hela kroppen strejkar. Jag vet inte om det är för att jag får i mig för lite näringsämnen, att jag behöver mer protein kanske. Eller att jag måste gå ut och få lite ljus. Eller om det beror på avgiftningen. Jag behöver mitt knark. Honom och sockret. Men om jag ligger och skakar i några dagar kanske det blir lugnare. Jag vill inte vara beroende.