Gnälligt
Usch och fy för allt.
Halv sju vaknade jag idag. Jag har ALDRIG haft så ont i huvudet förut, som jag hade då. Jag kände hur ådrorna vid tinningarna pulserade och det värkte i hela ansiktet och i käkarna och bakom ögonen och överallt. Tog två alvedon och tänkte sova några timmar till. Det gick inte. För det första låg jag och oroade mig för att det var en hjärntumör som vuxit hur snabbt som helst (typ världens snabbaste, och om jag somnade igen skulle den bli bautastor och göra mig helt personlighetsförändrad och galen och till sist död. Jag har nog sett för mycket Andra Avenyn.) För det andra; när jag väl hade somnat om, väcktes jag snart av bank-bank-bank-bank (det hördes mycket väl genom öronpropparna). Hantverkarna was here. Yes. Perfekt morgon.
Den lilla stunden jag fick sova hade jag en skitkonstig dröm. Jag var i Garphyttan, hos familjen, vi satt av nån anledning och hade picnic i vardagsrummet. Plötsligt hoppade en galen känguru upp på altanen, och in i rummet. Den började bita Martin i ryggen, sen studsade den runt överallt och vi försökte styra ut den genom nån dörr eller nåt fönster. Det var väldigt jobbigt. Nu låter det mest komiskt, men det var jobbigt... Till sist hoppade den ut på tomten och började äta glas. Den knaprade i sig bitar av en ugnsform, tuggade och svalde. Vi sa typ "Nu kommer den väl äntligen att dö i alla fall...", och så vaknade jag. Hur ska jag tyda detta?
Huvudet är liiite bättre nu, men jag kommer knappast orka träna. Dessutom är det ju storm nu igen. Men jag har ångest över all glass jag tryckte i mig igår kväll. Jag måste vara sjuk. Kan sitta och kolla på Du är vad du äter, och äcklas, och samtidigt sätta i mig ett helt glasspaket själv.
Sen har jag hört av mig fast jag inte skulle, och jag har svarat när han hört av sig. Men frågan är om det inte känns rätt så lugnt nu ändå? Jag tror det. Men ja... det har jag ju trott förr.
Hoppas det bli bättre ikväll. Jag och Sofi ska se första Lost-avsnittet för säsongen... mycket spännande!
Halv sju vaknade jag idag. Jag har ALDRIG haft så ont i huvudet förut, som jag hade då. Jag kände hur ådrorna vid tinningarna pulserade och det värkte i hela ansiktet och i käkarna och bakom ögonen och överallt. Tog två alvedon och tänkte sova några timmar till. Det gick inte. För det första låg jag och oroade mig för att det var en hjärntumör som vuxit hur snabbt som helst (typ världens snabbaste, och om jag somnade igen skulle den bli bautastor och göra mig helt personlighetsförändrad och galen och till sist död. Jag har nog sett för mycket Andra Avenyn.) För det andra; när jag väl hade somnat om, väcktes jag snart av bank-bank-bank-bank (det hördes mycket väl genom öronpropparna). Hantverkarna was here. Yes. Perfekt morgon.
Den lilla stunden jag fick sova hade jag en skitkonstig dröm. Jag var i Garphyttan, hos familjen, vi satt av nån anledning och hade picnic i vardagsrummet. Plötsligt hoppade en galen känguru upp på altanen, och in i rummet. Den började bita Martin i ryggen, sen studsade den runt överallt och vi försökte styra ut den genom nån dörr eller nåt fönster. Det var väldigt jobbigt. Nu låter det mest komiskt, men det var jobbigt... Till sist hoppade den ut på tomten och började äta glas. Den knaprade i sig bitar av en ugnsform, tuggade och svalde. Vi sa typ "Nu kommer den väl äntligen att dö i alla fall...", och så vaknade jag. Hur ska jag tyda detta?
Huvudet är liiite bättre nu, men jag kommer knappast orka träna. Dessutom är det ju storm nu igen. Men jag har ångest över all glass jag tryckte i mig igår kväll. Jag måste vara sjuk. Kan sitta och kolla på Du är vad du äter, och äcklas, och samtidigt sätta i mig ett helt glasspaket själv.
Sen har jag hört av mig fast jag inte skulle, och jag har svarat när han hört av sig. Men frågan är om det inte känns rätt så lugnt nu ändå? Jag tror det. Men ja... det har jag ju trott förr.
Hoppas det bli bättre ikväll. Jag och Sofi ska se första Lost-avsnittet för säsongen... mycket spännande!
Kommentarer
Trackback