Nånannan

Jag har börjat trösthandla, det är inte jättebra för min ekonomi. Men jag känner en sån inre tillfredsställelse av att köpa kläder just nu. Det är som att jag vill börja på nytt med allt. Flytta härifrån, träffa nya människor, och byta ut garderoben...

På H&M stod förresten några tjejer och kollade på linnen, och en sa "Meh, det här är ju bara en massa stora storlekar..." och så gick de iväg. När jag kollade på linnena såg jag att det minsta var storlek 36. Är det en stor storlek undrar jag?
Ett par andra tjejer bakom mig i rulltrappan snackade om nån tjej de inte gillade för att hon var så ful. "Alltså, hennes huvud är konstigt, och hon har en sån där bred och sne näsa. Och hennes långa hår... Å, när jag ser henne vill jag bara slå henne. Hon har aldrig sagt ett pip till mig!" Jag blir ledsen av att höra så hatiska människor. Men så börjar jag se på mig själv också... Är inte jag likadan ibland? "Hatar" folk utan egentlig anledning, och tänker en massa elakt. Jag måste sluta döma folk.

Igår var jag hos Sofi på lite pizza-glass-och-film-kväll. Tröstäta går ju också, men det är ju varken bra för ekonomin eller mitt dietande. Joggade idag i alla fall, skittråkigt, men skönt efteråt. Vi såg Underbar och älskad av alla och På smällen. Den första var bäst, men den andra var också okej. Lika bra analys som vanligt. Jag fattar inte att jag läst både filmkunskap A och B. Jag borde ju ha lite analysförmåga när det gäller filmer, men icke. Jag går på känslan.

Jag och Sofi hade som vanligt en liten schlagerkavalkad också. Å, hur kunde Evan åka ur Melodifestivalen när han var med (2006?)... Hans låt är ju en av de få som man inte kan tröttna på :) Snart börjar det igen!

Varför ringer inte min telefon?