Nånannan

Å, gud vad jag är taskig... eller nej, jag vet inte. Nyss ringde Erik Wagner och undrade om jag kunde ställa upp på nån SLN-grej, få igång några som ska jobba med samma projekt jag gjorde förra året. Men jag bara "...nej, jag vill inte ha nåt med det där att göra". För det är ju så, jag tänker inte jobba nåt mer med ANT-frågor. Men det är så svårt att säga nej ibland. Jag tänker för mycket på vad folk ska tycka...

Helena Josefsson var på Nyhetsmorgon idag, hon verkar så mysig, och lite konstig också, på ett fint sätt... Hon vill släppa en platta varje år, i tio år till, det ser jag fram emot! Jag blir påmind om förra sommaren med Magnus när jag lyssnar på hennes första album, det är mysigt. Men jag blir samtidigt melankolisk och smådeppig ibland... Så är det med mycket av den musik jag lyssnar på. Det finns för många minnen till alla låtar, som vi lyssnade på tillsammans, som var våra. Det går ju inte att ändra på iofs, och minnena bleknar väl nån gång, eller byts ut.

Jag fick nåt ryck förut och började städa/rensa/flyttpacka (ja, jag är lite tidigt ute), men kom av mig. Så nu ser det ganska illa ut här. Vet inte var jag plockade fram alla grejer från, och var jag ska gömma dem nu... På sängen ligger kavlar, en liten plastjulgran, sladdar, gardintyger, papper, osv... Varför ska jag alltid överdriva så när jag ska göra nåt? Och nej, jag hittade inget att sälja idag heller. Några saker kan på sin höjd skänkas bort, men det är knappt... Vem vill ha ett halsband med elefanter och zebror eller ett ministaffli? Eller en ryggsäck som det står Piteå 2005 på? Eller CD:n Alkoholpolitik?
Jag tog ett svårt beslut förut, och kastade mina favoritskor. Sulorna är lika med noll, så jag kan inte använda dem mer, jag måste intala mig det... Men hur ska jag nånsin hitta några lika bra?

Hm, när till och med Ulla, Ulla, är otrogen med Håkon, börjar väl Andra avenyn spåra ur lite? Men jag fortsätter troget följa det till döddagar... På så vis kommer jag ju få min dos av Göteborg även i Enköping :)