Nånannan

Jag har fått sommarlovsångest. Det är inte det att det inte finns saker att göra, men jag kan inte. Sitter mest och väntar, fast jag vet inte riktigt på vad. Kanske är det musiken som är lite ångestladdad. Den enda halvvettiga CD-skivan i det här huset var en Absolute 90's... Roxette, Dr Alban, "...no, no there's no limit!" och "U can't touch this!". Det kan bli lite mycket.

Vi firade midsommarafton med många släktingar ute på ett torp i Mullhyttan. Det blåste massor, pappertallrikarna flög iväg om man inte la sin kamera på dem eller nåt. Vi stannade inte så sent, så pappa blev inte så jättefull. För tre år sen, sist jag var med och firade med det här gänget ramlade han ju till och med på ett litet barn.. Men nu var det rätt lugnt.
Mamma och jag anordnade tipspromenaden, med ganska lätta frågor (men det var mest lantisar med, som ändå inte kunde svaren).

Sen har jag varit i Garphyttan, hängt med Marre, kollat på fotboll, träffat Eliin och en ny kille (till henne alltså). Mamma är så rolig, hennes reaktion var lite udda: "Jag blev förvånad över att han var så ljus. Alla hennes pojkvänner brukar ju ha brunt hår..." 

Haha, nu hände det en kul grej. Det ringde på dörren fyra gånger, och när jag öppnade stod en liten knatte (kanske fyra år) där och ville sälja blommor för tjugo kronor. En ful liten bukett, med blåklockor och fibblor och gräs. Jag tackade nej...