Nånannan

Nu är det den första september alltså. Jag hörde nyss flyglarmstestet. 
Jag ligger i sängen med datorn på magen. Har skrivit in alla blomglosorna i Vokabel, så nu kan jag plugga plugga plugga på massa "roliga" sätt. Vi har eget arbete idag, och det behövdes efter den intensiva helgen. Jag tog tåget direkt efter skolan i fredags (trädprovet gick för övrigt fantastiskt bra!), åkte till Borås. En massa krångel med bromsarna gjorde att vi blev 1,5 timme sena. Alldeles perfekt tid att vara sen, för nu kommer jag få pengarna tillbaka :) När jag väl kom fram till stationen fick jag ett jättgulligt mottagande av Lisa, hon hade kokat saft och gjort en finsk macka till mig! Och av Majken fick jag tusen pussar. Vi tjattrade lite, drack te, åt degig kaka och kollade väldigt halvhjärtat på King Kong, innan vi somnade alla tre.
På lördagen gjorde vi Borås. Gick hundra mil ungefär (varav många i onödan. Eller nej, man motionerar väl aldrig i onödan, men ja, det blev inte riktigt som det skulle bli). Såg Tillsammans (fortfarande en av mina favoritfilmer) och åt finmat och fingodis. Sen pratade jag visst i sömnen. Skämmigt. Jag får sluta sova över hos folk, jag kan ju kläcka ur mig vad som helst...
Och igår var det Lisebergsbesök på schemat. Tyvärr har jag blivit för gammal märkte jag. Efter typ två åk mådde jag apa. Först kämpade jag på lite, för Lisa ville ju åka mycket. Men sen gick det inte mer :( Fast det var ingen misslyckad dag ändå! Man får försöka se det positiva i allt. Nä, fan, hemresan fanns det faktiskt inget positivt med... Jag hade ståplats hela vägen från Göteborg till Västerås (skulle tydligen åka med Storlientåget som det bara fanns en sittvagn i, en överfull!), och sen fick jag vänta ute i fyrtio minuter på Enköpingsbussen.
Nu känns det som att jag börjar bli sjuk. Frågan är om jag ska vila bort det och skämma bort mig med glass eller om jag ska gå till gymmet och inte låtsas om det. Det sista brukar ju faktiskt fungera bättre.