Nånannan

Usch, nu är jag lite orolig.
Som jag fattat det var det ganska hippt med dansbandsmusik på 70-talet. Det fanns hur många band som helst, med skittöntiga likadana paljettiga lila dräkter och smöriga leenden, och folk älskade det. PÅ RIKTIGT. Inte sådär "ahahaha, jag älskar det där töntiga", utan det var liksom vanlig bra musik och artisteri för dem.

Sen blev det töntigt, och de som gillade stilen var antingen pensionärer eller efterblivna. Men nyss såg jag reklam om att man kan köpa en samling CD:s med dansbandsmusik med nån kvällstidning. I hur många veckor som helst! Och så tänker jag på musikprogram och Dansbandskamp och Melodifestivalen och Let's Dance och allt handlar ju om dansband! Och ingen verkar skämmas minsta lilla. Vad är det som händer egentligen?

För övrigt irriterar jag mig på
- Tre-modemet som inte vill funka på nya datorn 
- Att jag inte kan packa ordentligt
- Min telefonfobi + att jag kommer bli tvungen att ringa "skaffa-växt- och materialsponsorer-till-tematrädgården"-samtal (det går inte ihop riktigt)

Men jag är lite glad också såklart! Jag är ju den som är den, som har humörsvängningar.
- Det är vår i luften!
- Jag åker till Göteborg imorgon och ska ha det bra i en hel månad
- Det går ett mysigt jazzigt franskt program på TV om svart musikhistoria
- Jag fick se Watchmen på bio igår med trevligt sällskap
- Vi har haft en bra och lärorik avslutningsvecka i skolan
- Det är vår, sa jag det?