Nånannan

Nu händer det igen! Bara för att jag vill komma igång med träningen igen, så blir jag sjuk. Jag ÄR ämnad att bli världens fetaste och slöaste människa. Det måste vara så. Snart flyttar jag till Amsterdam och äter choklad till frukost varje dag.

Eventuellt skiter jag i förkylningen, och går och simmar ändå. Men finns då risken att jag kommer må ännu sämre sen, och inte orka gå till den efterläntade skolstarten imorgon? Vad ska jag prioritera? Må bra idag (jag orkar inte sitta här inne länge till) eller imorrn?

Jag har haft fina besök här på sista tiden. Jossan och Olle kom och hälsade på en dag. Vi gottade oss i soppa, kladdkaka, och gamla bilder från Wendelsbergstiden. Och så hängde vi på ICA för ett tåg hade frusit fast. That's Enköping.
Och mer blir det! På fredag kommer Åsagullet äntligen hit. Vilket party det ska bli :) Jag ska visa henne hela Enköping. Och efter den halvtimmen får jag improvisera lite aktiviteter.

Så var det dags igen. Bästa tiden på året. Sparräntan kommer in på kontot! 2006 gav som bekant tre och femtio, tänk vad lycklig jag var då. För ett år sedan blev det ju bara två och åttiofem, lite sämre alltså. Men i år, tjoolaballoo, över fyra kronor! Plus elva från sparkontot. Å, jag är så glad. Lägger jag ihop allt kan jag köpa en hel liter havremjölk.

Idag vaknade jag med onda aningar i halsen. Känns lite bättre nu, men jag avstår nog från träningen för säkerhets skull. Ska kolla på Top Gun i stället.

Summering av Söderhamn:
- mycket pizza
- mycket banjo
- mycket te
- mycket kallt
- mycket skratt
- mycket spännande start på noll nio
- mycket kärlek och mys

Det här var det som var mest kul på bussen:
(Tant ringer till nån från mobil) "Å, vad roligt det är att ringa till dig! Thiiiiis is a magic namböör, SAMTIDIGT som signalerna går fram! Man blir så glad! Hur har du spelat in det där egentligen?"

Nu är det jullov, och jag har bestämt mig för att göra roliga och slappa grejer mest hela tiden. Jag ska börja med att vända lite på dygnet. Okej, väldigt lite. Typ lägga mig elva istället för tio...
Julavslutningen var först seg. Det var total utvärdering av året som gått. Gruppen jag var i fick diskutera vad det finns för hot mot utbildningen och oss. Och så lyssnade grupperna på varandra i hundra år, innan det äntligen blev julfika och bildvisning.

Ett helt år har gått. Känns ganska läskigt, om bara ett till så ska jag vara färdig trädgårdsmästare. Visst har jag lärt mig massa under året, men SÅ mycket? Vi får se hur det går...

Jag följde med Louise hem till Östervåla häromdagen. Det var som att åka till en helt annan värld, supervinter! Alla träden var nedtyngda av snö, och det såg ut som på gamla julkort överallt.
Vi lekte med hunden och alla katter, och djuren fortsatte även när jag skulle sova, vilket blev väldigt svårt. Dessutom skulle Louises sambo upp vid halv sex på morgonen, och då blev det ett himla liv.
Men förutom sömnsvårigheter var det jättetrevligt! Jag kryddade grönsakssoppan hundra gånger för mycket som Louises mage tål, men det gjorde inget för vi åt massa pannkaka också. Och så var vi på landet och kollade in stället Louise äger, där hon ska bygga och bo i framtiden.

Hann träffa världens bästa Per igår också. Vi gick på loppis, käkade och fnittrade en massa. Per är bäst ingen protest. <3

Nu känner jag för att baka pepparkakor som jag kan äta när jag kollar på luciamorgon imorgon :)

Jag har alltid äcklats av insekter, larver, maskar, kvalster osv... De har känts hotfulla och opålitliga, kanske för att de är så små och kan dyka upp hur som helst och skrämmas. Men jag tror jag håller på att bli botad. Vi har Maj-Lis Pettersson i Växtskydd just nu, och det känns helt okej att sitta och kolla på bilder av världens fulaste och slemmigaste lus eller snigel. Det är ju inte så att jag blir sugen på att träffa dem, men jag skulle nog inte avlida om jag gjorde det.

De senaste veckorna har jag blivit stor som ett hus och osund som en amerikan. Bara massa godis, onyttig mat, och stilla aktiviteter. Det är nästan en månad sen jag var på gymmet. Men igår bestämde jag mig (som så många gånger förr), att nu får det vara nog. Börja träna, sluta med godis, ja det vanliga. 

Exakt samma minut som jag bestämde mig blev jag sjuk. Ont i halsen, supersnuvig och bara blä. Är detta ett tecken? Träning och nyttomani kanske inte är nåt för mig. Jag kanske är ämnad att bli världens tjockaste kvinna eller så.

Jag börjar få en fin relation med grannen/hyresvärden. En dag kom han och plingade på och gav mig trattkantareller, och igår snällade jag tillbaka och gav dem nybakade bullar. Och jag har betalat hyran i tid denna gång. Nu är man poppis tror jag.

Helgen i Göttla var jättefin :) Träffade många kompisar och bara skrattade, slappade och hängde på loppisar. Jag vill redan tillbaka!

Imorgon kommer Perra, jag längtar ihjäl mig! Förut funderade jag på vad jag ska laga för mat för att impa, men det känns inte som nåt problem längre. En som ser krossade tomater med lök som mat blir nog impad av det mesta.

Oj, det här blev kort, men nu ska vi fortsätta måla.

Men vad är det för fel?! Om inte Sobernet börjar funka så tänker jag gå ur nykterhetsrörelsen i ren protest. Jag har UNF-mejlen som min "viktiga mejl", och den har ju varit så praktisk eftersom jag inte får nån reklam dit. Men nu ligger den nere som det verkar. Hur ska jag nu veta om de svarat från min LIA-plats? Skit.

För övrigt är tågbiljetten bokad, till Göteborg nästa helg! Gick på 65 kronor, för jag utnyttjade värdebeviset jag fick efter Borås-förseningen. Sen chansar jag nog på en sista minuten på hemvägen...

Nu börjar sista dagen i anläggningsteknik, och i eftermiddag åker jag till tomten i Uppsala :)